Budget, plan och metadebatt 2018-2020 | Sverigedemokraterna i Mölndal

Budget, plan och metadebatt 2018-2020

Fredrik Mellbin
Ordförande SD Mölndal

Vi lämnade in en budget och plan igen, så som är tillbörligt för partier att göra. Till skillnad från tidigare gånger provade de sju andra partierna en ny metod, eller en märkbart annorlunda variant i alla fall, för att visa sitt missnöje med att vi ännu en gång prioriterat annorlunda i verksamheten. Tidigare metoder inkluderar att låtsas som att SD Mölndals budget inte existerar, alternativt att bara försöka oja sig över att vi inte är lika upphetsade över ekonomiska migranter som de flesta andra.

Med tanke på de begränsade framgångarna med dessa metoder hade man nu i majoriteten förmodligen slagit sina klokaste huvuden ihop, och kanske var en eller två miljöpartister även inbjudna till planeringsmötet. Vad genererade då detta? Jo, insikten om att en liten Socialdemokratisk delegation inte kan få en Sverigedemokrat att vika sig, och om lite inte fungerar så provar man med ännu mer. Se bara hur bra det gick med invandringen när man ökade den! Därför blev det denna gång ett samarbete med S-V-MP där alla ville vara med och trycka på knappen för att få tala. Vad gjorde man med denna talartid? Jo, man drog långa tal och långa frågor. Jag måste ha fått vissa frågor fem gånger, inte för att ett förtydligande önskades, utan bara mellan mina besök i talarstolen. Allt eftersom kvällen fortsatte  blev det uppenbart vad som pågick, etablissemanget maskade. Om man själva försöker förbruka så mycket talartid som möjligt genom att upprepa liknande saker, då talar SD mindre! Genialiskt! Alla kryssrutorna som behövs är där! Kompakt motstånd mot SD uppvisat, man kan ignorera de jobbiga poängerna och avsluta med en hyllning av allt och alla utom SD, fem i tio när alla vill gå hem. Uppenbarligen är en Sverigedemokrat som upplyser om vad kommunen sysslar med oerhört skrämmande.

Men det här tar jag som en komplimang, för om vårt budskap var så illa som de andra partierna låtsades, då hade man gett mig tillräckligt med rep för att jag skulle kunna hänga mig själv i talarstolen. Och förresten, genusvetenskap är fortfarande en stor hög med strunt, men det återkommer jag till i senare inlägg.