Genuspedagogisk forskning och politiker som inte förstår den | Sverigedemokraterna i Mölndal

Genuspedagogisk forskning och politiker som inte förstår den

Titeln är inte en lögn, nyligen hittade jag riktig forskning om genuspedagogik. Osannolikt men sant. Vi tar det från början, jag stod och presenterade vår budget och la denna gång ingen större vikt vid genusvetenskapens fördummande effekter, utan talade mest om kultur. Däremot hade vi med avskaffande av genuspedagogik som en punkt i vår budgethandling och denna lilla punkt fick en enorm uppmärksamhet. S-V-MP-M talade sig varma för hur vetenskapligt det är och antydde att mer behövs för att komma till rätta med alla problemen i samhället. Här hänvisade däremot en politiker i talarstolen (tyvärr har jag glömt partitillhörighet men låtsas att det är S, V eller MP) till att hon sett en artikel i Svenska Dagbladet som säger att ”genuspedagogik gör barn mer öppna”. Öppna för vad? Katolska prästers sexuella närmanden? Det är bara i den naives värld öppen alltid är ett positivt laddat. Håller ni inte med i resonemanget så utmanar jag er att från och med nu alltid gå och skita med öppen dörr.

Artikeln nämner Uppsala Universitet som förmodligen är huvudansvariga och med lite googlande kan universitetets egen sammanfattning hittas. Notera skillnaden i nyansering här, alla om och men och osäkerheter som redovisas. Men låt oss gräva vidare, studiens riktiga namn, ”Early preschool environments and gender: Effects of gender pedagogy in Sweden”, står längst ner och lyckligtvis har google scholar en länk för att komma åt hela gratis. Öppna denna pdf (öppna är här i positiv bemärkelse, ni är nu bara ett par klick från upplysning) och ha den till hands för nu blir det riktigt intressant.

Om ni inte sett en vetenskaplig artikel förut är detta ett typexempel i form och struktur, så låt oss gå vidare till introduktionen där man redogör för tidigare forskning. I stora drag säger den att barn kan skilja på de båda könen från tidig ålder och utvecklar ”könsstereotypa” åsikter. Andra studier visar att barn har en tendens att föredra samma kön i interaktioner med andra och ytterligare några har visat att om man påpekar könstillhörighet extremt mycket i skolundervisningen så kan barn bli mycket mer medvetna om det. Här är sammanfattningen av tidigare forskning alldeles utomordentligt kritisk och påpekar att extrem påverkan under kort tid däremot inte kan likställas med lågintensiv påverkan under längre tid, så som genuspedagogik gör, och att denna studie därför behövs. Man har alltså inte hittat någon annan studie som försöker besvara en liknande fråga! GENUSPEDAGOGISKA METODER HAR ALDRIG UTVÄRDERATS PÅ ETT VETENSKAPLIGT VIS! ÅR 2017Detta är ingen liten observation, tro mig, akademiker brukar vara tämligen väl insatta om vilken forskning som finns på deras eget område.

I nästa del redogör man för sitt eget experiment, att testa barn i åldern 3-6 år på dels en förskola med stark genuspedagogisk inriktning, och tre till i närområdet som referensgrupp. Totalt 30 ”genusbarn” och 50 referensbarn. Man gör även observationen att Sverige redan är mycket jämställt och att geografiskt närliggande förskolor nog också har lite genuspedagogik men inte alls lika mycket. Experimentet gjordes genom individuella test av barnen och summeras med statistik i fem olika kategorier. Resultaten är på sidan 9 i tabellen, är ni redo för slutsatserna?

I det första testet var barnen på den könsneutrala förskolan lite bättre än de i den vanliga på att könskoda bilder på andra barn samt att memorera par av bilder på djur och barn (med kön som förklarande faktor). Låt oss fortsätta och titta på nästa moment, föredraget kön på kända och okända lekkamrater. Här är det ännu en gång en väldigt liten skillnad och alla barnen har en liknande tendens att föredra samkönade lekkamrater i båda fallen. Näst sist ut är ”könsstereotypa” åsikter, alltså i vilken grad saker så som hårlängd, leksaker och klädsel påverkar i könsbestämningen av andra barn i olika bilder. Här är första tillfället där en statistiskt signifikant skillnad kan påvisas mellan de två grupperna, men bara hos de äldre pojkarna och inte någon annan grupp. Tabellen avslutar med att redovisa vad som nästan kan beskrivas som en kontrollfråga för barnen, kan de identifiera kön pålitligt? Svaret är ja med små skillnader mellan förskolorna. Så för att sammanfatta det hela, inga förutom en möjligtvis signifikant skillnad kunde upptäckas i denna studie. Denna studie är knappast ett hyllningstal till genuspedagogikens effektivitet, om något så är den tvärt emot, för även om man accepterar hela genusvetenskapens absurda premiss med millimeterrättvisa och att hälften alltid är bäst, visar denna studie att nuvarande metoder inte kommer i närheten av detta mål.

Men hallå säger ni som läser och har huvudet på skaft, siffrorna i tabellen var ju olika! Hur kan du då säga att det inte är någon nämnvärd skillnad när till och med studien själv hävdar att en medelstor skillnad kan observeras? Nyckeln ligger i att titta på standardavvikelserna som redovisas inom parentes, om de två värdena man jämför ligger mindre än en standardavvikelse ifrån varandra är det tämligen osannolikt att det finns någon skillnad. Mer pedagogiskt redovisade konfidensintervall finns på sidan 11 för ett av experimenten och illustrerar just hur stor osäkerheten faktiskt är. För övrigt så är den enda skillnaden som når signifikant nivå delförklarad med de extremt biologiska faktorerna kön och ålder, vilket genusvetenskapen förkastar, och andelen äldre pojkar i gruppen genusbarn är nu förmodligen nere i 5-6 stycken vilket ger mycket låg statistisk tillförlitlighet. Bara en extrem ideolog skulle någonsin få för sig att fatta ett beslut ”baserat på” en sådan siffra. Vinklingen som sådan är heller ingen överraskning med tanke på jämställdhetsintegreringen som pågår på våra universitet och liknande processer även i stora delar av världen. Tror ni budbäraren som säger att genuspedagogik kanske inte fungerar skulle få mer forskningsanslag och publicitet i dagstidningar? Nej, standardproceduren är att nuförtiden skjuta budbäraren och sedan hänga den för att vara på den säkra sidan oavsett vad argumenten är.

Fredrik Mellbin

Ordförande SD Mölndal