Kommunerna spelar svartepetter om ensamkommande | Sverigedemokraterna i Mölndal

Kommunerna spelar svartepetter om ensamkommande

svartepetter_webb

Ingen vill vara sist med svartepetter på hand

Alla andra partier är rungande överens om att mottagandet av ensamkommande barn skall fortsätta att öka. Trots detta gör kommunpolitiker i hela landet allt för att bli av med dem innan de blir ”vuxna”. Allt har utvecklat sig till ett spel där ingen kommun vill vara sist med ”svartepetter” på hand.

I en början är allt frid och fröjd med ensamkommande barn, regeringen står för en stor del av  kommunens utgifter som delvis blir till kommunens inkomster. Men när barnet blir 21, då kommer smällen och kommunen får stå för försörjningsstöd, ofta i många år. En annan sak är att många ensamkommande barns försvunna eller döda föräldrar ofta ”plötsligt” dyker upp och kommunen får stå för en kostam familjeåterförening. En familjeförening kan innebära försörjningsstöd för flera personer som aldrig någonsin kommer ut i arbetslivet.

Många kommuner har lärt sig den hårda vägen, andra genom att snegla på grannkommuner.

ensamkommade

Mölndal är en av nio ankomstkommuner i Sverige. Det betyder att vi i Mölndal är skyldiga att tillfälligt ta emot alla som kommer och söker asyl i vår del av landet. Planen är att de endast skall stanna i Mölndal under en kort tid och sedan vidare till andra kommuner. Problemet är bara att andra kommuner vill inte ha dem, åtminstone inte fysiskt.

För att kringgå regeringens tvång så köper andra kommuner privata boendeplatser i Mölndal, så i praktiken lämnar de aldrig Mölndal trots att de på pappret flyttar till en annan kommun. Detta är så omfattande att Mölndals kommun har ingen aning om hur många det rör sig om just nu.

Eftersom andra kommuners ensamkommande barn i själva verket blir kvar i Mölndal så blir det naturligt för många av dem att stanna i Mölndal även den dag de blivit vuxna (21 års ålder).

Som en del av att motverka effekten av detta så köper även Mölndal boenden av privata aktörer i andra kommuner för att bli av med sina egna kvoter av ensamkommande barn. Officiellt säger man att det beror på att det inte finns boenden inom kommunen, något som inte hindrar andra kommuner från att köpa privata platser i Mölndal.

Men det finns bostadsbrist i Mölndal

Mölndals kommun lider av stor brist på bostäder, det är svårt och framförallt dyrt att skaffa bostäder till ensamkommande som blivit vuxna och / eller återförenats med familj. Såhär beskriver Mölndals social och arbetsmarknadsnämnd läget:

Det finns få lediga bostäder i Mölndal, vilket gör att förvaltningen är hänvisade till kortsiktiga dyra lösningar i form av köpt boende. i bästa fall kan Arbetsförmedlingens bosättningsenhet hitta en annan kommun som kan ta emot hela familjen, men även en sådan lösning kan dröja flera månader.

Analys

Vi måste få en mer realistisk syn på det som vi kallar ensamkommande barn och sättet vi tar hand om dem. Hela vårt system är baserat på en tid då endast fåtal kom, som dessutom verkligen var barn. Med det stora antalet som kommer numera så måste systemet ses över. Vi måste hitta andra sätt att ta hand om ensamkommande på. Jag vill egentligen inte ifrågasätta om dagens ensamkommande verkligen är ”barn” men jag tror att de allra flesta kan vara överens om att det rör sig om ungdomar som är väldigt mogna för sin ålder. Behöver t.ex mogna ungdomar verkligen dygnet runt tillsyn? 

Även om vissa politiker talat om ensamkommande som resurser eller vinstmaskiner så är det ingen som på allvar tror på det. Inofficiellt talar man om problem som man gör allt för att skyffla över till andra kommuner. Mölndal har gjort starka insatser för att slippa bli den kommun som ensamkommande rotar sig i (de som rotar sig i Mölndal har minskat). Men världsläget gör att prognoserna framöver måste skrivas upp.

Antalet återföreningar har på senaste tiden skjutit i höjden.

Det är förstås lyckosamt att så många ensamkommande lyckas finna sina försvunna familjer. Men sett ur ett ekonomiskt perspektiv så talar vi om extrema kostnader. Vi talar om etableringsstöd, SFI, bonusar, fri tand och sjukvård etc. I många fall gäller försörjningsstöd livet ut.

aterforening

Mölndalspolitikerna har försökt begränsa denna flyktingproblematik med att medvetet föra en segregerande bostadspolitik. Genom att bygga dyra bostadsrätter har man lyckats stänga ute många nyanlända från att etablera sig i kommunen.
Men detta kommer troligen slå tillbaka på Mölndals kommun. Genom att ge ensamkommande som blivit vuxna förtur i bostadsköer och köpta boenden så stänger vi dörren för svenskar i synnerhet ungdomar. Det kan ge ökade utgifter i form av försörjningsstöd men också minskade intäkter i form av uteblivna skatteintäkter, då invandrare har svårare att komma ut i arbetslivet.

Ur SD:synvinkel så skulle man kunna tycka att kommunens strategi varit bra. Men att skyffla över kostnader på andra kommuner är en lösning för Mölndal men inte Sverige.
Politikerna talar sig varma om ett mottagande, men på kommunal nivå gör man allt för att motverka konsekvenserna av sin egen rikspolitik.

Det är inte svårt att inse att enda lösningen på det som övriga politiker själva betecknar som problem är att minska mottagandet av ensamkommande i hela landet. Vi talar inte om att stänga dörrar helt, vi talar om en ansvarsfull politik i linje med övriga Europeiska länder.

Hittills är det bara Sverigedemokrater som erbjuder en politik som harmonierar både på nationell och lokal nivå.

Denna text är baserad på social och -arbetsmarknadsnämndens rapport samt samtal med kommunanställda inom Mölndal.