Smittande oro och mod – eller epidemisk dumhet | Sverigedemokraterna i Mölndal

Smittande oro och mod – eller epidemisk dumhet

En förrädiskt smidig överlämning genomförs

Den 3:e maj var det den stora finalen för konstprojektet Smittande oro och mod och SD Mölndal var på plats för att se spektaklet på Mölndals torg. Intressant nog verkade nästan ingen annan ha gjort sig besväret att närvara, och majoriteten av de få åskådarna såg ut att vara tjänstemän från kultur- och fritidsförvaltningen. Ett par äldre herrar satt också på bänkarna längs med torget men trångt var det i alla fall inte trots det fina vädret.

Exakt kl 12:00 avtäcktes det fjärde och sista konstverket skapat för projektet. En man på styltor med lite brödtext. Självklart i svartvitt, annars hade det inte varit konst. Sedan tog den första inbjudna artisten, Aurelia Dey, vid och gick snabbt på att förklara hur hon upplever utanförskap på många dimensioner. Hennes självdeklarerade utanförskap bestod av att hon musicerar afro-karibisk musik i en pop-prioriterad musikbransch samt att hon är en svart kvinna i en vit och mansdominerad värld. Endast den senare punkten blev exemplifierad och det med att folk stirrat på henne och visat intresse för hennes hår (ingen återkoppling till de vita männens dominans förekom konstigt nog). Och den första punkten är helt absurd om man tänker efter, vems fel är det egentligen om man gör musik som ingen är intresserad av?

För att se till att evenemanget blev helt politiskt ensidigt var det sedan poeten Vic Vems tur. Han hanterar överlämningen elegant och håller med om hur mycket lättare han har det som vit man. Uppenbarligen blir man poet genom att lägga ihop en drös med vänsterfloskler, säga att ”mini-Hitler sitter i riksdagen och pekar sitt finger” och att propagera för massinvandring. En video av samma dikt som framfördes kan hittas här. Ironiskt nog innehåller dikten en fråga om de som är kritiska mot extrem vänsterpolitik någonsin har tittat på statistik. Det har vi tyvärr gjort.

Vilket för oss till del två, våra tankar om denna sorts evenemang. Vi är givetvis för yttrandefrihet och anser att det är en av grunderna i en demokrati men vi är däremot djupt kritiska till att simpel vänsterpropaganda maskeras som konst eller framträdanden. Om dessa påståenden hade publicerats i en tidning hade de kritiserats för osaklighet, och hade de framförts i en debatt hade de slaktats med fakta, men denna dag kallades det för konst och poesi och fick därför ett frikort. Ännu värre är det att skattebetalare i kommunen får stå för notan och att det dränerar resurser från viktigare områden.